Änglavakt

Gårdagen rullas upp som en film i mitt huvud om och om igen. Ena stunden känner jag mig ledsen och besviken men den största känslan jag har är ändå   "lyckligt tacksam".

I går var jag med om en otäck ridolycka med min häst Jake. Å så här i efterhand så skulle jag aldrig ha suttit upp på honom.....men nu gjorde jag det...i tron om att jag gjorde något bra....
Det började redan på morgon då Jake överraskade oss med att missköta sig då vi körde honom med vagnen. Otroligt nog gick han i sken men vi fick lyckligtvis håll på honom och kunde sela av.
Besviken och fundersam satte jag in honom i boxen och gick direkt iväg för att ringa "min överkurs" Christer för att be om hjälp vid nästa körning. Vi skulle bli tvungna att vara fler för att vara så säkra som möjligt på att det inte skulle hända igen...å jag ville inte ta några risker.

De gick några timmar då vi pysslade med annat och precis innan jag skulle släppa ut Jake i hagen så tänkte att det kanske ändå vore bra att skritta ett varv i paddocken så att det skulle sluta bra. Jag hade ju inte vågat försöka att avsluta körning bra  så kanske vad det nyttigt att bara skritta fem minuter.
Men jag tänkte inte att ta några risker nu är jag äntligen blivit frisk....så jag tog på Jake inspänningstyglar  och martingal. Jag hämtade min brorsdotters säkerhetsväst för att vara extra säker och tog  på mig min hjälm och gick ut. Jag ledde in honom i paddocken och medan Elisia höll i  satte jag upp å skrittade lugnt i två minuter ........sedan pang......ställde han sig rakt upp och föll rakt bak.....hela Jake låg nu rakt över mig.....jag vet inte riktigt hur han bar sig åt men då han skulle ta sig upp igen så pressades hans bakdel ner i min mage och bäcken och till slut så kom han upp.....jag låg mörbultad kvar nerpressad i underlaget.

Ambulansen kom och hämtade mig och vi åkte in till akuten. På vägen in till sjukhuset kunde jag inte sluta att banna mig själv.....hur kunde vara så dum.....hur kunde riskera detta när jag äntligen blivit frisk.....varför, varför varför???? Å vad hade hänt med min Jake, varför uppför han sig så konstigt? Jag kände mig djupt besviken både på mig själv och på hästen......nu var det bara att hoppas på det bästa.

Efter flertalet undersökningar och röntgen konstaterade läkarna att jag hade haft änglavakt, inget brutet och inget krossat bara ordentligt mörbultad med lite blåmärken här och där. Min räddning blev säkerhetsvästen och det mjuka underlaget.  Lättnaden och tacksamheten var och är så otroligt stor.......hela jag känner bara ett stort stort TACK för den änglavakt som jag fick. Så tacksamma glädjetårar strömmar då och då nerför min kind.......samtidigt som känner mig så grymt besviken på mitt omdöme och på min Jake.

Tack min fina skyddsängel för att du finns med mig♥♥♥