Lydigt väntande..

Jag ligger nu i sängen på Karolinska sjukhuset och inväntar lydigt morgondagens prövningar. Känslorna inom mig virrar oroligt runt och pendlar mellan förnuft och känsla. Jag åker ständigt i en känslomässig berg-och dalbana där alla känslor så som glada, rädda, tacksamma eller oroliga blir så enormt förstorade så att de fullkomligt slukar mig. Å såklart så kan det vara alldeles fantastisk då känslorna står för glädje men det kan oxå vara nästan bedövande smärtsamt då de står för sorg eller rädsla.
I morgon ska jag återigen strålas mot hjärntumörer men denna gång med en annan metod. Förnuftet säger till mig att det är bra att jag är här och detta måste göras för att ska nå mitt mål och bli frisk. Medan känslan skriker högt fly....åk hem fortsätt med ditt liv..


Men det är då jag ska vara sådär tapper och självbehärskad och bara ligga kvar och "lydigt" invänta morgondagens prövningar.....
Ena sidan är jag så tacksam att jag får hjälpen å andra sidan så trött på att jag behöver den.

Imorgon börjar jag med att göra mr-röntgen av hjärnan för att därefter skruva fast en ställning på mitt huvud. Sedan ska ställning och jag  skruvas fast i "strålapparaten" för att de ska kunna precisera strålningen för bästa resultat.
I morgonbitti kommer min Nicke, min trygghet, tillbaka. Han fick "checka in" hos goda vänner eftersom sjukhuset inte kunde erbjuda någon sängplats till honom.
Håll tummarna för mig i morgon♥♥♥