En tuff dag

Idag har det varit en lång och tuff dag. Jag steg upp tidigt för att förberedas inför dagens behandling.  Frukost, lugnande och smärtstillande å sedan kördes jag ned till OP. Där satte de lokalbedövning på de fyra punkter där skruvarna skulle skruvas fast. Så mycket smärta var det inte utan mest obehag. När ställningen väl kommit på plats var det dags för mr-röntgen vilken var helt odramatisk. Medan läkarna studerade bilderna fick jag vänta på rummet. Det blev en låååång väntan.

När det sedan var dags att börja hämtades jag av en sk transportör, det är personal som har som uppgift att förflytta patienter mellan olika ställen på sjukhuset.  Han körde ner mig till strålet och där började genast att skruva på ytterligare en ställning på mitt huvud.

I broschyren som jag fått med information om gammakniv behandling stod det att strålningen tog mellan tio minuter till en timma.....så när läkaren sa att jag skulle ligga fastspänd i tre timmar blev jag minst sagt förvånad och kanske en aningen rädd.
Jag visste ju att jag kan fokusera och klara av att ligga helt stilla i en timma....men tre timmar?!?

Lydigt lägger jag mig mer på britsen och låter dem skruva fast mig i apparaten och till sist ett band över benen för att sedan föras in i tunneln och komma ut om tre timmar.....tack gode gud för att jag har tränat mindfullness. De första två timmarna gick bra men den tredje timman var riktigt jobbigt....det blir svårt att ligga stilla då det värker i hela kroppen och vissa delar till och med domnar bort. Men eftersom det måste gå så gick det. Men jag kände mig skärrad när de rullade ut mig. Ställningen som jag haft pressad mot huvudet hela dagen skulle nu skruvas bort..... å pang.....då exploderade värken i huvudet. Jag va redan mentalt utmattad så tårarna fyllde snabbt min ögon. Mitt huvud lindas hårt in i bandage för att på så sätt lindra smärta. Bäl uppe på avdelningen väntade Nicke och smärtstillande tabletter och jag behövde dem båda lila mycket♥
Efter ett par timmar släppte all värk av och förutom lite ömmande punkter på mitt huvud känner jag mig som vanligt igen.

Kvällen har jag tillbringat i sällskapsrummet med ett gäng pensionärer som till en början va helt okej tills samtalen bara handlade om krämpor och olyckliga utgångar.....så jag avlägsnade mig å gick in till min sal och log åt tanken att jag får åka hem i morgon.
 God natt♥♥♥