I bland så tröttnat man helt enkelt på att berätta samma sak om och om igen....Jag var själv sååå trött på att höra samma historia en gång till....en historia som jag avskyr men som envisas med att upprepa sig gång efter gång. Sjukdomen har kommit tillbaka...i liten skala...men fortfarande lika skrämmande. Denna gång i lymfkörtlar i magen.
När jag fick beskedet fanns det varken lust eller kraft att orka känna efter.....jag kände bara uppgivenhet och för första gången fällde inte en enda tår. Min hjärna var som i ett pausläge vad det gäller känslor och som i en krigszon vad gäller tankar och funderingar. Så under någon konstig behärskad kontroll blev jag försteland i min egen kropp, jag avlägsnade mig från känslor och från mig själv....men från oron, tankarna och funderingarna gick det inte att fly.
Men så plötsligt så smyger den där levnadsglada och kämparvilliga jag fram och återigen tar jag mig i kragen, accepterar läget och börjar sakta jobba mot mållinjen igen. Jag aldrig att kunna sätta ord på hur mycket jag uppskattar livet, hur mycket jag uppskattar mina egna förmågor att ständigt kunna och vilja resa mig upp igen. Å då ser jag så tydligt att jag har så mycket mera positiva saker i mitt liv än vad jag har negativa å med en gång så blir det så självklart vad jag ska fokusera på.
Nu mår jag faktiskt riktigt bra, jag känner mig som en frisk och glad person. Min kropp känns inget annat en pigg och fräsch. Jag tar min cellgiftstabletter två veckor i stöten, morgon och kväll. Men jag känner mig precis som vanligt och lyckligtvis fungerar jag precis som vanligt. Cellgiftet kräver dock en viss omvårdnad utav händer och fötter....men det ställer jag gärna upp på så länge medicinen gör sitt på insidan.
Jag tror inte att någon i min nära omgivning ser mig som sjuk eller ens tänker på att jag går på behandling. Jag känner mig helt frisk och beter mig därför som en helt frisk person :) Mina funderingara och rädslor kan jag förstås aldrig komma ifrån....MEN jag har blivit en självutnämnd expert på att hantera dem och på att styra dem..... Såklart så finns det dagar då den uppgiften är svårare....men det känns också okej för annars hade jag ju varit omänsklig.
Kanske är jag tjatig..men jag känner att jag inte kan säga nog om hur mycket min familj och mina vänner betyder för mig...utan er hade inte livet varit så underbart som det är. Ni är anledning till att det positiva ständigt överröstar det negativa. Ni betyder så mycket och jag hoppas så att ni vet det!
Ha det gott och njut i vårsolen.....för det gör jag!!!!!!!!
Hej Camilla,
SvaraRaderaJag pratade med Nicke under GOIF-dagen för någon månad sedan och han berättade att ni återigen fått ett negativt besked. Herregud, hur länge ska ni behöva tampas med detta?? Kan det inte bara vara borta nu så din kropp får ha det lugnt och skönt, för det förtjänar den verkligen nu efter alla dessa år! Jag har sagt det förut, och jag säger det igen, du är helt enastående som har sådan enorm livsglädje och livsvilja! Samtidigt som jag blir ledsen när jag läser detta, lika glad blir jag när inser och förstår att du ändå känner dig piggare denna gång :)Hoppas verkligen att du får vara pigg och glad och kan vara ute och njuta av våren och sommaren för det är du (och hela din familj) värd!!
Många styrkekramar från Jessica
Hej Camilla,
SvaraRaderaJag har tänkt så mycket på dig och kunde inte riktigt släppa den oro jag såg i dina ögon när vi träffades på Slottet under invigningen. Det går inte att förstå hur mycket ni ska behöva ta er igenom.
Jag vill att du ska veta att du är en fantastisk inspirationskälla till att välja att skapa en bra vardag, för det är just nu som är viktigt.
Massor av kramar till dig och din familj, jag ska se till att njuta våren ordentligt!
Kram, Sara