Livet i fokus

Jag har haft ett väldigt lååångt uppehåll från min blogg, det har inte funnits tid eller lust till att skriva ....å jag har varit helt upptagen utav livet.....å det känns riktigt lyxigt.
Det är en sådan skön känsla och en sådan stor lättnad när tankarna kring min sjukkdom inte längre får så stor plats. Såklart så finns tankarna och oroskänslorna kvar inom mig......men de slukar mig inte längre på samma sätt som förut.....jag har fått mycket mera "ledig tid". Förut hade jag en ständig oroskänsla som låg likt en diffus värk i min kropp och som inte ville släppa taget....utan hela tiden påminde min hjärna om sin närvaro och lyckades ofta trigga igång mina tankar.....å det förvandlades snabbt till ett ont ekorrehjul.....ett ekorrehjul som var fyllt med oro, ångest och tankar som jag hela tiden skulle försöka bemästra och hantera....

Men nu har ekorrehjulet stannat av och min oroskänsla bor inte längre permanent i min kropp utan dyker bara upp lite då och då för att sedan, ofta utan ansträngning, tryckas bort av andra tankar eller känslor. Det är en sådan befrielse när man uppriktigt känner och får uppleva att livet är större än sjukdomen både i sina tankar och i sina känslor....

Mycket har hänt sedan sist jag skrev.....veckorna efter strålningen var mycket mer barmhärtigare mot mig den här gången än förra gången....nu fick jag faktiskt må bra mest hela tiden och jag råkade bara ut för det som jag hade räknat med..... nämligen tappa håret, trötthet och pga av svullnad i huvudet, lite problem med synen....men nu är allt förutom håret återställt igen.
Jag har tappat rätt så mycket hår på ena sidan och mitt uppe på huvudet....men känner mig för "snål" att raka bort det som jag har kvar och det är alldeles för fult för att inte döljas....jag känner mig lite som en skabb-räv då jag ser mig i spegeln...men det är bara att ha tålamod och hoppas på att det växer ut igen. Under tiden så klär jag mitt lilla huvud i fina små virkade mössor och det fungerar jättebra.

Till en början fyllde jag mina dagar med städ, plock, målning och ridning......men i takt med att kortisonet trappades ned minskades även aktiviteten på städ och plock :))
Kortison skulle kunna vara en synonym till en uppsvälld energisk duracell-kanin förklädd till en storkindad hamster......för det är precis så jag känner mig när jag proppat i mig tillräckligt mycket kortison.......och det enda sättet att fortfarande se positivt på det tillståndet är att njuta av all denna energiska energi som förser mig med ett mycket välstädat hus :))......så länge det nu varar....

Nu består dagarna mest utav hästskötsel, ridning och målning utav det nya stallet.Äntligen så börjar stallet att bli färdigt....nu är det snart bara det roliga finliret kvar. Träningen med Jake går sakta men säkert framåt....det är en spännande, rolig och utmanande uppgift som kräver mycket utav min tid....men jag är helt övertygad om att han en dag kommer att bli en trygg och duktig körhäst. Det är tur att jag har mina hästar, de ger mig något roligt att fokusera på och de bjuder mig hela tiden på nya utmaningar....

Sedan sist jag skrev har jag oxå hunnit med att göra röntgen utav huvud, buk och lungor.....såklart så skapar det alltid en oroskänsla och man blir påmind om vad som står på spel. Rädslan att förlora glädjen som jag nu känner är svår att hålla i schack.....men tack vare min starka familj och fina vänner så lyckas jag ändå att hålla ihop det....och hoppas på det absolut bästa......att jag är frisk!