Till Erik & Elisia - mina små "lyckopiller"

Hej på er våra älskade små gullebarn....jag vet att ni älskar när jag skriver till er på bloggen, så här kommer en liten hälsning...Som mormor har berättat för er så har cellgiftet slagit ut mina vita blodkroppar och det är därför viktig att jag stannar kvar på sjukhuset tills min kropp får fler vita blodkroppar igen. När man har lågt med vita blodkroppar så har man inga "soldater" i kroppen som skyddar en emot bakterier och infektioner.....därför så får jag inte träffa någon i fall att jag skulle bli smittad med något.
Jag och pappa har fått ett eget litet rum, med två stora fönster som just nu visar upp en ganska fin utsikt med en massa tända lampor som glittrar i mörkret. Rummet är pyntat med en adventsljusstake, en skön fåtölj till pappa, en säng till mig å så en stor tv.....så jag antar att det inte är så tokigt ändå.
(paus, doktorn kommer in....)

Nu jag känner mig mycket.... jättemycket gladare...för just nu har min härliga doktor, som vi känner sen förra gången, varit inne och lyft upp hakan på mig. Allt kommer att ordna sig, jag får så bra medeciner nu och min röntgen såg helt bra ut....jag måste bara ge det här några dagar...sen är jag okej igen.
Så nu tänkte jag så här, om ni skrattar och mår gott hemma hos mormor och morfar så lovar pappa och jag att göra detsamma här inne på sjukhuset. Jag ska slänga upp de där små mungiporna som jag har och börja producera lite "må-bra hormon". Å ni hjälper mig mycket ska ni veta....ni är det bästa små lyckopiller man kan önska sig....ni är helt enkelt bäst!!!!
Vi älskar er i massor!!!!
Kramar från mamma och pappa