Sömnlöst men lugnt och stabilt

Natten har varit låååång.....men jag har klarat mig utan feber, frossa eller andra tillstötningar. Jag har blivit erbjuden insomningstablett men jag kände nog faktiskt att jag ville hålla mig lite vaken för att kunna hålla koll på min egen kropp, jag kände att jag ville kunna reagera så fort som möjligt om något skulle ändra sig...och jag kände mig rädd för att behöva vakna upp till ett annat läge. Nu känns det som jag är lite ur den värsta krisen...även om jag förstår att den inte är över. Mina vita blodkroppar visade ett värde på otroliga >0,01, när värdet är 1 är man extra infektionkänslig och måste isoleras....och med mitt värde som visade mindre än 0,01 kan man ju inte säga annat än att de vita blodkropparna var helt förintade.
Natten har jag tillbringat med mindfulness, tv-tittande med "träning" och så vila. Tv-tittande med "träning " låter såklart konstigt men bakom den beskrivningen menar jag att jag lovade mig själv att le genom varje reklampaus....de var många å de kändes rätt långa ibland....men jag är övertygad att de gjorde god nytta för lilla kroppen. Jag har inte fått några nya värden...men jag kan ändå säga att det har blivit bättre...det känner jag i kroppen, jag känner att min kraft är tillbaka, kanske inte till fullo, men jag känner den....det gjorde jag inte i går. Min blick är inte längre simmig utan klar.
Å tur för mig så råkar jag ju vara gift med världens underbaraste man, han klev just in i rummet med ett stort leende på läpparna.....så nu ska vi prata och äta frukost.
Vi skickar oxå en speciell god- morgon- hälsning till våra älsklingar och hoppas att ni får en härlig Nobelmiddag på skolan idag.