Som en del av er redan har läst vid något tidigare inlägg så har jag satt en kanske lite konstig diagnos på mig själv..."rättfärdig hyprokondriker"....men det menar jag att det känns som att jag har all rätt att alltid befara det värsta....därför blir det så jättejobbigt när något avviker....Idag har jag vaknat med feber och jag känner hur en förkylning är på gång. Jag kontakade Cytostaikan och fick beskedet att jag måste in och ta prover....den finns en risk att min starka dos med cellgift har slagit i mina vita blodkroppar och kanske jag behöver bli inlagd. Jag ycker det blir så otäckt, jag blir så rädd och så ledsen....var ska detta sluta nu?
Det är sååå svårt att vara objektiv, att vara logisk när man är vettskrämd. Jag önskar mig så bara få "rulla på" någon gång och inte hela tiden få kämpa för mitt välmående.......Men...det är bara att torka tårarna och bege sig till akuten och försöka hänga med i svängarna.