Vilken tur att man lär sig av misstag

Det blev visst lite sovmorgon idag....å rutinerna rubbades något. Jag som vanligtvis vaknar runt fyra sov till halv åtta idag. Så de prover som de brukar ta på mig vid halv sex på morgonen togs först nu vid klockan tio.
Men vad gör det...det är nästan bara bättre, då går dagen lite fortare. Jag har fortfarande inte fått träffa mina guldklimpar, läkarna vill se att mina värden är stabila först så att vi inte riskerar något. Längtan efter barnen är oerhört stor nu...jag saknar så att få hålla om dem..... Lite framsteg har jag dock gjort...igår eftermiddag fick jag lov att lämna rummet och gå i korridoren och jag fick hämta min mat i sällskapsrummet.....härligt tänkte jag å öppnade dörren å stegade bort till sällskapsrummet för att äta min kvällsmat.....men näe.....likt en zombie tar jag min bricka och vänder tillbaka till mitt rum och äter där.
Jag såg ingen tjusning alls i att sitta där ute med alla andra, det är ju inte "högt i taket" precis.....utan där sitter de några andra "internklädda" sjuklingar lätt böjda över sin bricka och äter......näe...då hoppar jag hellre upp i min fåtölj på rummet å tittar på film medan jag käkar.
Nu kommer det väl ta någon timma innan jag får besked på mina prover och om de ser bra ut tror jag att jag kanske kan få åka hem....kanske idag eller i morgon.
Men min vistelse här har ändå fört något gott med sig.....den har gjort mig påmind över hur viktigt det är att jag tänker mig för efter mina cellgiftsbehandlingar.......jag kan faktiskt varken förstå eller förklara varför jag begick så många misstag....jag som så väl vet om allt det där...Jag har alltid känt att jag är försiktig och noga med att sköta om mig själv....men den här gången var det inte riktigt sant. En del grejer kunde jag inte styra över....men det fanns saker som jag inte borde gjort. Vi tar det från början....fredagen innan cellgiftsbehandlingen kliver jag på en 5 tumsspik i stallet som tränger rakt upp i foten....jag får penecellin i sex dagar. Å såklart blir ju kroppen nedsatt....På måndag får jag ta emot besked att jag har cancer i en körtel.....å såklart påverkar  även detta negativt på min kropp....på onsdag sprutar vi in dunderkuren med cellgift....följande morgon tar jag en 1-timmesprommenad i skogen å fastän det värker i hela kroppen så tror jag att det är bra med den friska luften....jag tror att jag gör något som är bra....jag fortsätter med mina "maratonlopp" varje morgon.......å fattar inte alls att kroppen har tillräckligt att jobba med ändå....istället känner jag mig nöjd med vad jag har åstadkommit....
På fredag åker jag lite käckt till ridskolan för att titta när Elisia rider...ingen tanke på smittorisk.....
Lördag ligger jag pall hela dagen och avslutar med att "unna" mig själv och familjen en middag på restaurang....vi åt, kroppen värket och vi åkte hem. Söndag, jag mår jag hyfsat och följer med Niclas in till Ikea på en snabbvisit....å så blir det måndag och jag mår kanon....å det måste ju såklart firas.....mamma och jag går på café....och sen blir det tisdag, jag mår fortfarande kanon och jag firar detta med att köpa hem sushi. Onsdag mår jag fortfarande bra...men så  på torsdag morgon vid kl 4 vaknar jag med frossa......
och "the bottom is nådd"
Jag faktiskt nästa skäms för att skriva ner detta....men förhoppningsvis kan det få någon mer att tänka till.
Att "inte våga stanna upp" och att "inte våga släppa vardagen" för att bara vila, vila i förebyggande syfte, tror jag att vi är rätt många som behöver. Jag måste dessutom bli "duktig" igen på tänka förebyggande, vid nästa behandling kan jag lova att det blir VILA i tre dagar och sedan ska jag undvika folkmassor i en vecka. Sprita händerna ofta och om jag skall ut på ngt så är det vantarna på som gäller.
Det positiva i denna kråksång är att jag i alla fall "lyckades" med att begå alla misstag på en och samma gång!
Jag hoppas att jag ha blivit tillräckligt påmind och att jag nu har fyllt på min kunskapsbank i just detta ämne, jag vet i alla fall att jag kommer att sköta det bättre från och med nu.

Det blev ett låååångt inlägg idag......men jag har ju inte så mycket annat att göra.....så, så blev det...
Kram från mig!