"Skruvstäd & lycklig mitt upp i alltihop"

Den lååånga natten börjar snart att bli tidig morgon. Å trots att jag kände mig helt slut i går kväll så har jag ännu inte kunnat sova. Istället har jag tittat på filmer, vankat i köket och masserat ryggen mot golvet....men om jag minns rätt så är allt "som det ska". Jag minns att jag även förra gången hade mina nätter då magen och bröstet kändes så uppblåst så att det värkte i varje andetag....jag tror att det är någon slags reaktion på kortisonet....det är jättejobbigt men jag vet att det går över...å jag kommer nog att få sova gott natten som kommer. Nu sitter jag här i alla fall och mår lite bättre än innan, min så kallade "skelettvärk" har börjat och avta och det är en sådan befrielse!!!! I går natt låg jag och tänkte att "det måste vara precis så här det känns om man skulle krossa skelettet i ett skruvstäd".....helt plötsligt så blir vartenda litet ben i kroppen kännbart och det känns som att varje litet ben skall värka bort..för att helt förintas....
Men nu har jag nog gjort det värsta...nu ska det börja bli gott igen :)) Jag började faktiskt redan igår att må lite gott....min underbara mamma tog med mig till hennes fantastiska frisör för att förbereda mig inför mitt håravfall. Å jag måste säga vilken fantastisk människa....hon snaggade inte bara håret på mig, hon fixade mina peruker, hon färgade och plockade mina ögonbryn och hon gav mig hopp...hon hade gjort det här förut, hon hade sett andra gå igenom samma sak...det kändes skönt att bli "en i mängden" och samtidigt bli så varsamt omhändertagen. Det värmde så gott i kropp & själ. Nu känner jag mig förberedd på att tappa håret, jag känner mig rustad....å visst kommer en och annan höja på ögonbrynet då peruken åker på, eftersom jag helt plötsligt får längre hår.....men vad gör det?!. Men jag kommer nog aldrig att vilja identifiera mig helt med min peruk, den är ett hjälpmedel som gör det lite lättare...å det är jag tacksam för...samtidigt som jag känner att det är viktigt för mig att tycka om mitt utseende precis om det är, det känns viktigt att jag inte blir fångad i peruken, den får inte styra mitt liv...känner jag för att lyfta på "hatten" så vill jag stolt kunna göra det.
Nu ser jag att klockan har blivit mycket, natten är slut och jag tror att en härlig väntar!!!!
Jag hoppas på en sväng till stallet idag....men vi får se vad dagen ger. Å bara för att ni betyder så mycket för mig så säger jag än en gång ....Tack härliga familj och underbara vänner för att ni hjälper mig igeom detta, ni får mig att känna mig lyckligt lottad mitt upp i alltihop!