Det gör verkligen ont att ta cellgift.....å det gör faktiskt lika ont att återuppleva minnen sedan sist jag tog dem.
Vissa minnen kommer med ett lugnt igenkännande medan andra kommer med ångest. Den hemska ryggvärken som följer efter att du fått cellgiftet blev den här gången en påminnelse om hur ont det egentligen gör....medan värken i hårbotten fick mig att börja må illa...jag kan se mig själv stå framför badrumsspegeln om någon dag eller två, jag står där med ett illamående i kroppen och med tårar på kinden medan jag plockar av mig håret. Usch, det är en sådan fruktansvärd äckel-känsla, då känner man sig verkligen sjuk.
Men jag får försöka att ta mig igenom det på smidigaste och skonsammaste sätt och än en gång utmana mig själv i frisöryrket....med rätt fokus brukar det mesta gå bra....helt plötsligt handlar det inte om håret jag tappar utan hur snyggt jag kan klippa mig själv.
Det har nu blivit väldigt tydligt för mig hur jag gör min behandlingstid till någon form att ett projektarbete. Allting sköts till punkt och pricka efter bästa förmåga. Jag fokuserar på att mildra alla svårigheter som komma skall och försöker att stärka mig kropp på alla sätt möjliga under resans gång. Det handlar om allt från hur jag varje dag smörjer in mina naglar med olja för att inte mista dem, att jag äter nyttig och hälsorik mat så att min kropp får bra förutsättningar att tanka energi,  att jag dagligen motionerar för att stärka mina muskler och för att mjuka upp mina leder å underhålla hjärtat till att jag varje dag tankar upp mig själv med några leenden.
Idag, om jag mår okej, ska vi åka in till stán för att julhandla lite och förhoppningsvis avsluta dagen med en god middag på en härlig restaurang....jag och min härliga, härliga familj.