Stort tack till alla min goa jobbarkompisar för den otroligt vackra blomsterbuketten som jag fick, den var verkligen underbar.
Hade lite svårt at sova i natt, dels för kortisonen som jag tar men oxå för den anspänning som är inför i morgon, då jag skall bege mig till Linköping för min första strålning. Inser nu att jag faktiskt varit uppe ett helt dygn....gick faktiskt upp kl 01.00 i natt och kunde inte sova mer. Men nu äntligen börja tröttheten infinna sig. Jag har packat och förberett mig. Känner mig känslosam och nära till gråt men ändå kan jag inte säga att jag är orolig, jag vill ju göra det här....det är ju det som jag har gått och väntat på. Men det är så stort, stort på alla sätt och vis. Nu ska jag försöka få några timmars sömn, sedan börjar resan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar