Trots en ständig oro...lyser vår vardag starkast av glädje & omtanke!

Vi har haft några underbara dagar upp i fjällen. Å även att jag inte kunde njuta av skidåkningen tillsammans med familjen så njöt jag utav att se glädjen i deras ögon och hur bekymmersfri vardagen plötsligt blev.
Vi lever inte på något sätt dåligt i vår vardag men visst påverkar det oss alla att leva under hot av sjukdomen hela tiden.....oron och osäkerheten gör sig ständigt påmind. Det blev så tydligt för mig hur viktigt det är att ibland få byta miljö för att lättare kunna bryta sig hur en sinnesstämning. Jag tror att det var få timmar under dagen som barnen och Nicke tänkte på min sjukdom....här kunde de bara koppla av och njuta av skidåkningen, familjen, vännerna och den härliga omgivningen. Lek och avkoppling fyllde nu våra dagar.
Jag skulle ljuga om jag inte erkände min oro under de första dagarna, oro för att min förkylning inte skulle ge med sig, att febern skulle komma tillbaka och att jag skulle bli inlagd på sjukhus däruppe.....men jag lovade mig själv, då vi satte oss i bilen och började färden upp till fjällen, att jag skulle försöka koppla av och lita "mina" kompenta läkare som stöttade mig så i detta....men trots mitt fulla förtroende för dem så tog det några dagar innan jag helt kunde släppa oron och bara börja njuta. Det var skönt för oss alla att komma i väg och ladda batterierna.
Nu är vi åter i vardagen med skola, jobb och behandlingar. Jag var inne i går för att ta prover inför dagens cellgiftsbehandling och jag hoppas att allt skall se okej ut. Min förkylning är inte helt borta och jag slutade med anibiotikan igår men förhoppningsvis så har kroppen återhämtat sig så pass mycket så att jag är redo för att hantera en ny behandling. Jag hoppas och ber för att jag skall få klara mig utan någon dramatik eller andra smittor den här gången....för det vore sååååå skönt att få hinna känna sig lite pigg emellan dusterna. Jag längtar efter möjligheten och orken att få träna lite, röra på mig och att få känna hur jag stärker upp min kropp fysiskt igen.
Men just nu glädjs jag för all den energi och allt välmående som vår lilla semestertripp innebar.....för lika lyckliga som vi var för att komma iväg....lika lyckliga var vi för att komma hem igen......till vår kanske annorlunda men ändå härliga vardag. Visst åker vi ibland ner i tunga svackor ibland....å då känns inte vardagen så härlig....men vi reser oss alltid igen igen.....å trots vår ständiga oro och vårt ständiga hot som vi lever med så är glädjen och omtanken i vår vardag det som lyser starkast.