Att våga släppa taget

Nu sitter jag här och ler och njuter.....njuter av att kroppen känns mjuk igen och att skruvstädet har lossats upp och att natten har bjudit mig på en riktig skön törnrosa-sömn :)) Å fastän det bara är några dagar som man ska genomgå den där hemska värken så känns det som en evighet då man är i den. Å jag tror att min jakt och desperation efter min "normala vardag" den här gången kanske gick lite till överdrift.....
Fastän mitt kloka lilla huvud sa till mig att "nu får du vila tre dagar"...så var det inte det jag gjorde. Jag vet inte om det är rädsla för att bara lägga sig ner och låta känna sig utslagen eller om jag kanske försöker bevisa för mig själv eller kanske till och med för sjukdomen att "mig knäcker du inte"....det blir en kortvarig tillfredställelse uppe i knoppen och ett "straff" för kroppen. Nästa gång ska jag tvinga mig till att våga släppa taget i tre dagar, jag skall tvinga mig till att lagra den energi som jag känner att jag har... istället för att bevisa för mig själv att den finns. Men det är lättare sagt än gjort.
Nu ska jag göra mitt bästa för att förbereda kroppen inför nästa kur.....å så ska jag tok-njuta av min helt vanliga vardag.....å kanske sätter jag en liten extra guldkant på den....