Ibland kan jag fundera över hur annorlunda min vardag och mitt liv har blivit. Sjukdomen har givit mej en helt annan dimension av mina känslor. De har alla blivit så mycket större och kraftfullare än vad de har varit tidigare. Innan hade jag ingen aning om hur smärtsam en sorg eller hur djup en ångest kunde vara. Jag hade heller ingen aning om hur stor min förälskelse till livet var. Jag visste inte heller hur stor lyckan kunde kännas över att få vara frisk.
Men nu när jag vet...å kanske framförallt känner.... att inget i livet kan tas för givet, blir det att jag uppskattar sådant som jag förut såg som självklart . Det var självklart att jag skulle vara med min familj......att jag skulle leva mitt liv.......nu känner jag ren och skär solskenslycka att jag får vara med min familj....att mina barn får ha sin mamma. Å...jag tycker att det känns kittlandes häftigt att få vara med och leva livet. Å det är väl just den insikten och den känslan som gör att jag kan säga att jag har fått något gott ur det hela.
Igår var jag inne på sjukhuset och fick min 30-onde behandling av Herceptin. Jag vet att det finns många biverkningar som man kan få och en del har jag. Men det som slog mig mest var vilken tur jag har som inte har mer biverkningar med tanke på hur många behandlingar som jag har fått.
Nu är det snart dags för alla kontroller igen, tre månader har snart gått....det skall göras ukg på hjärta och skiktröntgen på huvud, lungor och mage....och framförallt....besked skall lämnas....å besked skall tas emot.
Det blev ett långt inlägg idag...men nu får det vara slut....jag har ett hus som väntar på att bli städat och en trädgård med massa ogräs.
Ha en skön dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar