Det känns som det liksom kan passa in i alla värdefulla relationer, möten och samtal med andra människor. Finner du ett förtroende, så hittar du en trygghet, du känner ett lugn och du vågar hoppas på det du önskar.
Så känner jag inför de läkare, sköterskor och annan personal som jag kommit i kontakt med på Linköpings sjukhus. Det hela började med ett telefonsamtal från Linköping, då de ringer för att meddela hur de skall gå tillväga. Det ligger en stor konst i att kunna förmedla något så pass obehagligt på ett sådant konkret och tryggt sätt – jag kände mig nu bara trygg i att få komma igång.
Jag träffar min läkare. Han kommer såklart med samma grymma fakta som jag tidigare har fått. Du har två metastaser i huvuvdet. Men han känns trygg, han har sett det förut, han lovar inget, han säger egentligen ingenting annat än vad någon annan gjort men han utstrålar förtroende. Jag vet att han har stor läkarkompetens och det känns tryggt men det är hans utstrålning av förtroende som ger mig hopp.
Kompetensen och skickligheten är kanske det viktigaste från vårdens sida men jag tror aldrig man skall underskatta hur patientens förtroende för sin läkare/vårdare kan påverkar det hopp som tänds inom en då ett förtroende uppstår.
Så all heder till er inom sjukvården som både kan ge fantastisk vård och ovärderligt förtroende till alla människor som ni hjälper dagligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar