Äntligen är det dags att styra bilen mot Linköping, mot proffsen och mot hjälpen. Känns skönt att en lååång väntan äntligen är över och att resan kan börja. Visst är det skrämmande men samtidigt så skönt att få sätta igång. Skall träffa läkare och göra någon skena som sedan skall användas då jag skall få min strålning.
Försökte att göra kvällen så avslappnad som möjligt igår kväll och njöt av fantastiskt stora goda räkor, vitlöksbröd, aioli och lite vitt vin. Mums fillibabba vad gott det var.
Hade hoppats på en god natts sömn...men det gick inte så bra, spänningarna är nog helt enkelt lite för stora. Så iställeet blev det en god kopp te, härliga muffins fyllda med aprikoser och valnötter och så skapandet av denna nya lilla blogg.
Jag hoppas att jag på detta sätt kan hålla mina små gullungar, familj och vänner nära mig även om jag själv kommer att finnas långt ifrån er. Det kan bli ett bra sätt att få dela med sig, utan att hela tiden behöva upprepa sig och påminna sig om vad man går igenom.
Idag ser jag fram emot att få finna trygghet i dessa läkares kompentens och glädja mig åt den hjälp jag kommer att få och skatta mig lycklig att jag bor i Sverige.
Camilla,
SvaraRaderaVilken jättefin blogg du har skapat, jag hoppas att det är OK att vi "lite längre ifrån vänner" får följa din känslomässiga och enormt gripande resa.
Massor av styrkekramar!
AMOR VINCIT OMNIA.
Sara L.